Kom hem från kusinerna för ett tag sen. det var hur mysigt som helst. Dessutom har de en ny liten voffsing som älskar mig miih ^^ Hundar har ju en otrolig förmåga att känna av hur man mår, och hon måste ha känt hur glad jag var och dragits till det!

Just nu är allting så himla bra. Jag tycker inte om det. Eller jo det gör jag, jag älskar det. Men, jag är livrädd.
För alltid när man mår så här bra, när allt är nästan perfekt, allt flyter på och man känner sig nöjd med sig själv och sin omgivning, så händer det ngt dåligt. Det är klart, ju mer man har desto mer kan man förlora. Men jag gillar inte det här att jag blir rädd så fort jag börjar må bättre, som att jag inte kan tillåta mig att vara så glad som jag skulle kunna vara. När man nått toppen så kan det inte bli bättre, då går det bara utför. Vet att jag inte borde tänka så utan bara njuta av den tiden som är här och nu, men jag kan inte låta bil. Kom på det nu ikväll när jag kände att allt var helt fantastiskt bra och jag kände att jag visste vad jag ville med det mesta.. Då passade dessa dumma känslor på att krypa fram. Fan, jag tyckte ju till och med att det var skit kul att jobba.

Jag tror att många känner så, faktiskt. Att de är rädda för att må bra alltså.. Vajj? När jag mår bra så känner jag aldrig att det är på riktigt, allt känns bara som en dimma eller en underbar dröm. Jag kan inte ta till mig såna känslor riktigt, det är en jävla härva.

To mucho depp nuuuu. Jag har som sagt haft en alldeles underbar kväll och hur mysigt som helst! :D men nu ska jag sova.